Under förmiddagen väntas EU-domstolen äntligen komma med sitt avgörande kring huruvida investeringsskyddet i CETA-avtalet är förenligt med EU-rätten. Domslutet kan få stora konsekvenser – om domstolen fäller investeringsskyddet kan det innebära slutet för EU:s nuvarande handelspolitik.
Att säga att dagens besked är politiskt laddat är knappast en underdrift. EU-domstolen ska alltså avgöra, efter en förfrågan från Belgien, om det investeringsskydd som ingår i CETA-avtalet (Investment Court System, ICS), genom vilket företag kan stämma stater för politiska beslut i en specialdomstol, är förenligt med EU-rätten.
Den här typen av investeringsskydd har under de senaste åren hamnat i rampljuset i samband med att företag stämt stater som infört miljölagar, folkhälsoreformer eller försökt återreglera misslyckade privatiseringar (läs den här rapporten för exempel på fall). Såväl forskare som organisationer från civilsamhället menar att investeringsskyddet underminerar demokratin när stater av rädsla för att bli stämda på mångmiljardbelopp avvaktar eller struntar i att lagstifta för att stärka klimatarbetet eller skydda arbetare och miljö.
I CETA-avtalet skapade EU-kommissionen en ny permanent domstol (ICS) som skall hantera tvister mellan investerare och stat. Ambitionen var att åtgärda de största problemen med tidigare tvistlösningssystem, men kritiker menar att systemet i CETA är precis lika otillräckligt när det gäller att värna staters förmåga att lagstifta för det allmännas bästa.
Denna kritik har dock inte stoppat EU-kommissionen, som parallellt är drivande i en process inom FN för att skapa en permanent domstol som andra länder kan ansluta sig och sina investeringsavtal till. Denna domstol går under namnet Multilateral Investment Court (MIC). Även den har sågats av forskare.
Det är alltså dessa systems framtid som mer eller mindre kommer avgöras idag. Om domstolen beslutar att ICS är olagligt, faller rimligen även EU-kommissionens planer på en multilateral investeringsskyddsdomstol (MIC). Och då EU-kommissionen redan dödförklarat det gamla systemet för investeringstvister (ISDS), som för övrigt även EU-domstolen slagit fast är olagligt i ett tidigare domslut (åtminstone mellan EU-länder), skulle alltså ett nej i domstolen nu innebära att den här formen av investeringsskyddsmekanismer går hädan, åtminstone inom EU. Det hade varit en enorm seger för klimatarbetet, miljön och grundläggande demokratiskt beslutsfattande, men surt för de storföretag (och av någon anledning; den svenska regeringen) som benhårt försvarat dessa system.
Processen har kantats av förseningar, men tidigare i år kom generaladvokatens vägledande yttrande. Generaladvokaten såg inte några problem med ICS förhållande till EU-rätten. Det yttrandet har dock sågats kraftigt av både internationella experter (se ex. Gáspár-Szilágyi och Schepel), och miljöorganisationer (ex. Client Earth). Dessutom har EU-domstolen tidigare, i liknande fall, struntat i generaladvokatens icke-bindande rekommendation.
Det är alltså en hel del som står på spel idag. Det är dock värt att komma ihåg att domstolen inte ska avgöra om systemet är bra, moraliskt riktigt eller vilka risker det kan medföra för demokratiskt beslutsfattande, utan endast avgöra huruvida det i strikt juridisk mening är lagligt. Även om domstolen ger klartecken finns det goda skäl att försöka riva upp EU-kommissionens planer på den här typen av parallella rättssystem designade för storföretag.
Vad som händer med själva CETA-avtalet om domstolen finner investeringsskyddet olagligt är inte helt klarlagt. Det mest sannolika är att avtalet behöver omförhandlas, men hur och i vilken omfattning återstår i så fall att se.
Det minst sagt spännande beskedet väntas ca kl. 9.30.
UPPDATERING: EU-domstolen har precis slagit fast att investeringsskyddet är förenligt med EU-rätten.
Lämna ett svar