EU:s avtal med Singapore närmar sig beslut

I dag röstar EU-parlamentets handelsutskott om att godkänna två avtal med Singapore – ett handelsavtal och ett investeringsavtal. Avtalen kritiseras nu för att kunna urholka demokratiskt beslutsfattande.

Handelsavtalet med Singapore följer i princip samma mall som den nyligen ingångna avtalet med Japan. Denna gång beslutas dock även ett investeringsavtal separat, som likt det kontroversiella CETA-avtalet innehåller EU:s reformerade tvistlösningssystem ICS. Precis som i tidigare investeringsavtal får företag möjlighet att stämma stater som, ex. av klimatskäl, inför lagar som minskar värdet av företagets investeringar.

Anledningen att avtalen delats upp i två delar är att investeringsdelen enligt ett domslut i EU-domstolen kräver medbestämmande av medlemsstaterna – medan handelsdelen inte kräver det. Därför har EU-kommissionen beslutat att lyfta ut investeringsdelen i avtalet för att inte riskera att handelsdelen av avtalet försenas eller rent av faller om någon medlemsstat skulle motsätta sig investeringsskyddet.

Så vad handlar då avtalen om? Jo, tyvärr är avtalen med Singapore lika dåliga, om inte värre, än liknande avtal EU ingått med Kanada och Japan. Singapore är ett finansiellt centrum, med en omfattande finanssektor. Tidigare har kända nationalekonomer som Thomas Piketty kritiserat EU:s handelsavtal för att försvåra möjligheten att reglera finanssektorn och undvika kommande ekonomiska kriser. Med ett så omfattande investeringsskydd som det som planeras i avtalet med Singapore, i kombination med bristande undantag för att reglera finansmarknaden, får dessa investerare möjlighet att stämma stater som försöker skärpa reglerna i finanssektorn vilket riskerar att hämma nödvändiga reformer.

På samma vis omfattas offentliga tjänster av investeringsskyddet. Eftersom avtalstexten på detta område om möjligt är ännu svagare än nämnda CETA ges utländska investerare möjlighet att stämma ex. Sverige om vi skulle besluta att återreglera tidigare privatiserade sektorer som Apoteksmarknaden eller sjukvården.

Precis som tidigare finns heller inget tillräckligt skydd för fackliga rättigheter eller miljön – dessa delar av avtalet kan parterna fritt strunta i utan att det finns några kännbara konsekvenser.

Dessutom håller EU-domstolen för närvarande på att avgöra huruvida de här avtalen ens är lagliga. Den 29e januari förväntas generaladvokaten komma med ett yttrande som ger en fingervisning (men inget bestämt besked) om hur domstolen ser på frågan. Att i detta läge gå vidare med ett investeringsavtal med just denna typ av investeringsskydd blir ganska märkligt, eftersom domstolen kan komma att ogiltigförklara avtalet nästan omedelbart – en utgång som ett flertal experter håller för sannolik.

Singaporeavtalen kan inte enbart hämma framtida lagstiftning – investeringsdelen kan också visa sig strida mot EU-rätten. Med tanke på att nästan 200 000 människor på bara två dagar har skrivit under den kampanj (Rättigheter är för människor – regler för företag) som kräver ett stopp för företagens gräddfil att stämma stater finns det goda skäl för EU-parlamentet att avvakta med ett godkännande.

Under dagen beslutar handelsutskottet sin inställning i frågan – ett beslut som blir vägledande när hela EU-parlamentet ska rösta om avtalet i februari. Oavsett dagens utfall finns det tid kvar att slipa argumenten för ett nej – och om inte politikerna lyssnar kan det mycket väl bli EU-domstolen som slutligen drar i handbromsen.