De flesta som följt debatten om handelsavtal de senaste åren har antagligen stött på förkortningen ISDS, Investor-State Dispute Settlement. Efter omfattande protester lades tvistlösningsmekanismen, åtminstone för EU:s del, i malpåse. Nu är den dock tillbaka med en ny förkortning – möt EU-kommissionens nya förslag – Multilateral Investment Court (MIC).
Precis som med ISDS är det nu tal om en tvistlösningsmekanism för att hantera investeringstvister. Skillnaden är att domstolen blir permanent, insynen förbättras och hårdare krav på kvalifikationer och oberoende ställs på ”domarna”. I grunden är det samma förslag som EU-kommissionens tidigare reform av systemet som återfinns i exempelvis Ceta-avtalet (då kallat Investment Court System, ICS), men nu alltså i formen av en global permanent domstol.
MIC är dock endast ett förslag för att reformera ”processen” för tvistlösning, alltså under vilka former eventuella tvister ska lösas ut. EU vill i första hand ansluta sina egna avtal och därefter även öppna upp för andra länder att ansluta sina investeringsavtal. Men genom att endast själva tvistlösningen reformeras förändrar detta på intet sätt de omfattande materiella rättigheter som investerare ges i dagens investeringsavtal – rättigheter som
skapat utrymme för en mängd kontroversiella stämningar mot stater som lagstiftar till skydd för allmänintresset. Detta eftersom de rättigheter som investerarna ges finns i själva avtalen och således är oberoende av ”tvistlösningsformen”.
Såväl EU:s ministerråd som EU-parlamentet har gett EU-kommissionen mandat för att gå vidare att förhandla MIC inom FN-organet UNICITRAL. Samtidigt menar kritiker, som exempelvis miljöorganisationen CIEL, att EU-kommissionen nu bara expanderar företagens möjligheter att stämma stater och att konsekvenserna för miljö och folkhälsa kan bli stora.
Det är tydligt att nästa politiska strid på handels- och investeringsområdet kommer stå just kring MIC, som alltså är ISDS med fönsterputs. Under de kommande veckorna kommer vi i detalj att gå igenom den kritik som riktats mot att investerare ges den här typen av omfattande rättigheter och varför EU-kommissionen gjort bäst i att skrota hela systemet.
På återseende.
Lämna ett svar