Runt omkring i Europa pågår just nu en kampanj från en mängd stora advokatfirmor att försvara den kontroversiella tvistlösningsmekanismen, ISDS, som kritiserats vitt och brett av såväl miljöorganisationer, fackförbund som akademiker. Även i Sverige pågår kontinuerligt utspel, senast av Stockholms Handelskammares VD Maria Rankka, som hävdar att politiker som kritiserar ISDS ”inte vet vad de pratar om”. Nu har samarbetet ”formaliserats” och fem advokatbyråer har gemensamt grundat en lobbygrupp med namn European Federation for Investment Law and Arbitration (EFILA) för att, på det hela taget, främja användningen av ISDS. Och i förgrunden av organisationen står en svensk advokatbyrå.
Mannheimer Swartling är en av fem organisationen som ligger bakom EFILA. Den svenska advokatbyrån är kopplad till flera uppmärksammade ISDS-fall, bl.a. företräder byrån Vattenfall i företagets två mycket kontroversiella fall mot Tyskland. Den ena stämningen rörde de miljökrav som staden Hamburg ställde vid öppnandet av ett av Vattenfalls kolkraftverk, en stämning som slutade i en förlikning där miljökraven urholkades. Den andra stämningen rör Tysklands beslut att fasa ut kärnkraften, där Vattenfall kräver skadestånd i mångmiljardklassen.
Den svenska advokatbyrån är dock inte ensam om att ha ett något kontroversiellt förflutet i relation till ISDS. Bland EFILA:s panel av rådgivare (advisory board) återfinns det holländska försäkringsbolaget Achmea (som stämt Slovakien två gånger för avskaffandet av vinster i välfärden) samt oljebolaget Shell.
I våras publicerade Corporate Europe Observatory, en organisation som granskar lobbyismen inom EU, en rapport som kartlägger hur advokatfirmor tjänar stora pengar på den ökade användningen av ISDS som tvistlösningsmetod. Rapporten, som släpptes i samarbete med Transnational Institute, nämner exempelvis att den brittiska advokatbyrån Herbert Smith Freehills, som anlitats för att försvara Spanien två gånger, beräknas fakturera 1,6 miljoner euro bara för dessa två fall. Herbert Smith Freehills som av en händelse sitter med i EFILA:s styrelse.
I en replik på Maria Rankkas debattartikel påpekade Miljöpartiets EU-parlamentariker att Rankka via sitt uppdrag som VD för Stockholms Handelskammare inte på något sätt är en opartisk debattör utan representerar ett särintresse. Det blir allt tydligare med tanke på att Stockholms handelskammares vice ordförande, Erica Wiking Häger, representerar – trumvirvel…
Mannheimer Swartling.
Självklart är det naturligt och helt i sin ordning att de här organisationerna strävar efter att främja sina egna intressen. Men det är värt att notera att nästa gång Stockholms handelskammare , eller för den delen en advokatbyrå eller juristsamfund, rycker ut till försvar av ISDS så gör man det i egenskap av ett särintresse.
Ett särintresse där en svensk advokatbyrå är synnerligen drivande.
Lämna ett svar