Svenska Naturskyddsföreningen har än så länge hållit en ganska låg profil kring de pågående förhandlingar om handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP. Nu pekar man dock på flera risker med avtalet i en artikel i Upsala Nya Tidning (pappersversionen, 5e januari).
Generalsekreterare Svante Axelsson intervjuas i artikeln och kritiserar bland annat den kontroversiella tvistlösningsmekanismen, ISDS. Han pekar på att mekanismen kan bidra till att omintetgöra framgångar som nåtts kring lagstiftning för att skydda miljö, djur och människor i Sverige och EU. ”Att företag ska kunna stämma stater är barockt…[…] Vi kan inte backa in i framtiden”, säger han bland annat. Dessutom nämner han de olika ekonomiska förutsättningarna olika intressen har att påverka förhandlarna och att det tillsynes alltid är miljö- och konsumentintressen som får stå tillbaka till förmån för industrins intressen; ”Stora bolag har betydligt större resurser och kan påverka genom lobbying mot både tjänstemän och politiker på många nivåer.
Skillnaden i ekonomiska muskler är också ett argument som framförts mot ISDS, då stora företag kan dra in små stater i kostsamma juridiska processer. Kaj Hobér, professor i internationell investerings- och handelsrätt, intervjuas också i artikeln. Han håller delvis med i kritiken; ”Så är det, en del har pengar, men staten kan ju också ge fan i att skriva på avtalen”, säger han.
Hobér menar dock att ISDS är nödvändigt för att företag ska våga göra investeringar, och att ett avtal utan ISDS vore att skruva tillbaka klockan till 1950-talet. Att det inte finns några tillförlitliga empiriska belägg för att ISDS ökar utländska investeringar hindrar honom uppenbarligen inte från att tycka det. Hobér är själv ombud för Vattenfall i det mycket uppmärksammade pågående ISDS-målet mot Tyskland, där Vattenfall kräver skadestånd på drygt 40 miljarder kronor för Tysklands beslut att fasa ut kärnkraften i syfte att skydda sin befolkning.
Naturskyddsföreningens Svante Axelsson pekar även på att ett dåligt avtal kan drabba jordbrukare och konsumenter, och poängterar olikheterna mellan EU och USA, exempelvis kring kemikalielagstiftningen. EU:s REACH-lagstiftning förbjuder exempelvis hormonstörande ämnen i leksaker, något som däremot är tillåtet på federal nivå i USA, menar Axelsson. Naturskyddsföreningen har sedan tidigare skrivit under ett upprop från 110 miljöorganisationer som krävt att kemikalier helt undantas från förhandlingarna. (vi har skrivit mer om riskerna med kemikalieavsnittet i avtalet här). Axelsson lyfter även skillnaderna i djuruppfödningen och den stora antibiotikaanvändningen på andra sidan Atlanten. ”När antibiotikaresistens blir ett allt större problem borde svenska jordbrukare som länge använt antibiotika mycket restriktivt äntligen få skörda frukterna av sitt arbete”.
Att Naturskyddsföreningen nu mer öppet ger sig in i debatten är välkommet. Förhoppningsvis kan det bidra till att nyansera en diskussion som annars domineras av tveksamma påståenden från Svenskt Näringsliv (men även från ”vänster”, mer om detta i morgon) samt Svenska Dagbladets evigt entusiastiska ledarredaktion.
Lämna ett svar