Följande är ett gästinlägg av Charles Berkow, f.d. politiskt sakkunnig i regeringskansliet och tidigare ordförande för Europaavdelningen av Jordens Vänner.
Så kommer nyheter från EU:s toppmöte att man kommit överens om ett antal förslag om att modernisera Världshandelsorganisationen WTO för att förhoppningsvis komma överens med USA. En fråga som inställer sig är vad som menas med “modernisera”. Redan inför WTO:s bildande fanns en medvetenhet om en obalans mellan å ena sidan tuffa, bindande regler för att avreglera handelsflödet och å andra sidan svaga, ofta frivilliga, miljööverenskommelser. Det fanns en vilja – hos vissa – om att handelsreglerna inte bör tillåtas blockera nödvändiga miljöåtgärder. Den dåvarande svenska regeringen var aktiv, möjligen stundtals pådrivande i diskussionen. Ett uttryck för detta är den statliga utredning som togs fram 1993. ”Handel och miljö – mot en hållbar spelplan” (SOU 1993:79) som gavs ut i en begränsad upplaga på engelska året därpå (SOU 1994:76) . Detta var alltså innan WTO formellt bildades 1995.
Diskussionen utmynnade år 2001 i en gemensam ministerdeklaration om en ny förhandlingsrunda där det bland annat behövdes ett “ömsesidigt stödjande förhållande” mellan de rättsliga och politiska system för handel och miljö. Men förhandlingarna inom WTO brakade samman. Tio år efter den svenska utredningen kom så ett meddelande från EU kommissionen om EU:s perspektiv för att blåsa nytt liv i förhandlingarna. Där efterlystes “ett mer stabilt och ömsesidigt stöttande samspel mellan handels- och miljöpolitiken”.
Av detta har det inte blivit mycket. Diskussionen och förhandlingarna om handel och miljö har dominerats av handelsperspektivet och kortsiktiga ekonomiska intressen. Det bredare perspektivet dog ut, miljöintresserade gick vidare till andra frågor. Fram till kontroverserna kring TTIP och CETA.
När EU nu vill modernisera WTO, kommer man att ta upp miljötråden? Eller är ambitionen att modernisera bara en kortsynt anpassning till ett akut hot om handelskrig?
Det behövs en rejäl debatt om handelsregler som hinder för miljöregler. Långsiktigt är det en viktigare fråga att ta tag i än de som president Trump fört upp på agendan. Och om Trumps agerande nu öppnar upp för en översyn av WTO är det viktigt att miljötråden följer med.
Detta verkar mycket intressant! Länder måste kunna skärpa miljökraven på produktion i landet, utan att det leder till att den konkurreras ut av produktion med sämre miljökrav i andra länder. För att det ska fungera, bör varje land få rätt att ställa samma miljökrav på produktionen av varor som ska få importeras, som på produktionen i det egna landet. Och när ett land belastar sin inhemska produktion med högre miljöskatter än andra länder, bör man också kunna ta ut motsvarande miljöskatt på importerade varor av samma slag, så att konkurrensneutraliteten bibehålls.
Om vi kan få in detta tydligt i WTOs regelverk, så skulle det vara en väldigt viktig modernisering.
Och detta skulle vara mycket bättre än att utveckla en massa separata avtal med olika länder (CETA, TTIP, etc), avtal som dessutom har nackdelen att innehålla så kallat investerarskydd som ger transnationella investerare rättigheter på demokratins bekostnad, något som inte har med frihandel i traditionell mening att göra.