ISDS, eller Investor-State Dispute Settlements, är en tvistlösningsmekanism som funnits med i investeringsavtal under lång tid. Själva avtalet ger investerare vissa rättigheter genom så kallade materiella villkor, medan ISDS utgjort proceduren för hur en eventuell tvist skall hanteras. Historiskt har ISDS-förfarandet präglats av dålig insyn samt en kritik mot bristande oberoende hos de domare (som inte nödvändigtvis behöver vara just domare) som tillsätts. I regel utnämner investeraren en domare, den svarande staten en, medan dessa två gemensamt väljer en tredje.
Trots en allt större diskussion inom forskarvärlden var det först under debatten om TTIP-avtalet kritiken mot ISDS tog fart ordentligt. Uppmärksammade stämningar internationellt har drivit på en allt fränare kritik mot hur systemet kan användas av företag för att utmana miljö-, klimat- och folkhälsolagstiftning. Nedan listas ett urval av studier som exempelvis pekar på att företag använder ISDS ”offensivt” för att avskräcka ny lagstiftning. snarare än att få skadestånd.
FORSKNINGSRAPPORTER;
Pelcz, Krzysztof J. – ”Does the international investment regime induce frivolous litigation?”
Scott & Van Harten – ”Investment Treaties and the internal vetting of regulatory proposals: A Case Study from Canada”
Krajewski & Hoffman – ”The European Commission’s proposal for investment protection in TTIP”